Going pink! 

Rosa hår och jag känner mig redan lite piggare och gladare (och fullkomligt omöjligt att fånga på bild, antingen ser det för ljus eller för mörkt eller för konstigt ut). Ännu skönare att att bara är Loreals färgbomber som tvättas ut på några tvättar, då känns beslutet inte lika gravallvarligt heller. Dottern var i chock och tyckte först att det var superfint och sen vill hon ta av håret och sätta tillbaka den gamla. För en 2,5 åring är förändringar inte alltid så poppis. 

In med det nya

I morse bakade jag scones. Ingen big deal kan man tycka, men för att ha gått med gravidmigrän i 23 veckor och praktiskt tagit sett det som en utmaning att ta mig upp ur sängen, ja då är det rätt stort. Det känns lite som att livet är på väg tillbaka igen. Alla gamla intressen ska få ta plats, och då framför allt att experimentera i köket, lyfta tynga vikter, promenera och lyssna på peppiga poddar och baka maffiga tårtor. Men jag inser att dessa intressen inte bara ploppar upp av sig själv utan jag måste väcka dem till liv. Måste påminna mig om hur det var man gjorde. Nygammalt kapitel ska påbörjas och därför ska också det blonda svallet bli aprikost eller rosa. Känns mentalt bra med en synlig förändring. Jag älskade den aprikosa färgen (som jag bara testat en kortare period i våras) men rosa är lite kul. Nåt annat i alla fall. Nåt som påminner mig om att nya tider är påväg. Hejdå soffliggande, seriemaraton (eller kanske bara hejdå litegrann på den här punkten), värktabletter och självömkan! 


Älskat när scones är ojämna och spretiga! 


Go peach! 

Chokladkoma

Alltså jag säger bara extra kladdig kladdkaka, med dulce de leche toppad med marabou mjölkchokladindränkta krossade glassrån. För crunchens skull. Tuggmotstånd är viktigt.  Håll till godo med usla bilder, ville bara skicka en chokladkomamättbild och konstatera att jag inte kommer äta choklad på ett halvår. Men det var det värt! 

Att sjala eller inte sjala

Det här med att bära barn i sjal. När jag fick min första lilla hade jag knappt hört talas om sjal, nån enstaka bekant men inte mer än så. Jag var en av de där som följde strömmen och köpte en klassiker, Babybjörnen. När jag denna gång var nyfiken på sjal och gick med i grupp på Facebook för att få tips och tricks fick jag snabbt kännedom om att det var en dödssynd i sjalvärlden att ens andas ordet Babybjörn. Den var inte ergonomisk för fem öre och en skam att bära. En skam att inte ha kunskap om hur usla de där bärselarna var. Mer eller mindre. Jag gillade faktiskt bb’n förutom att jag liksom alla motståndare efter längre promenader fick ont i ryggen (så det där med ergonomin var nog nåt ändå). Benen hänger dinglande ner för barnet tillskillnad från i sjal där de hamnar i den härliga ergonomiska grodställning. Oavsett vad så är jag så fascinerad av dessa gruppfenomen, det spelar ingen roll vad det gäller men alla grupper behöver ha sina gemensamma fiender, sina antagonister, oavsett om det handlar om en Babybjörn, att köpa plastleksaker som småbarnsförälder eller LCHF:arnas 5grams sockergräns. Eller något allvarligare, men antagonisterna finns alltid ständigt närvarande. 

Och oavsett grupper, antagonister och annat så fullkomligt älskar jag sjal efter dagens nybörjartur. Kiddo är precis lika förälskad som jag. Det här kan bli en långvarig kärlek misstänker jag. 

Lite piff i vardagen

Ja som småbarnsmorsa känns det lite extra skönt med lite vardagslyx. Kompenserar den där mjölkspyan på axeln (ja nästan i alla fall!) och torrschampohåret  (som torrschamponerats en gång för mycket).  Jag pratar om ögonfransförlängning. Gjorde ju det innan snittet för att känna mig lite fräsch och inte se helt blekglåmig och hängig ut. Jag lovar att det fick mig att känns mig betydligt piggare än jag var, och flera barnmorskor bekräftade att jag såg oförskämt fräsch ut. Jag visste hemligheten. Och lurade nästan mig själv. Hur som haver, lite dyrt, lite onödigt kan tyckas, men ack så värt med lite extra glam! 💫

Firande

Man ska ta alla tillfällen i akt att fira! Det har jag med mig hemifrån, ofta små paket och överraskningar, inte bara på födelsedagen utan lite oväntade tillfällen som förgyllde vardagen. Min man är fortfarande förvånad över att jag blir precis lika glad över ett sexpack cola light och en härlig tidning som jag blir över att få ett halsband, kläder eller en mer typisk present. Det är de små överraskningar som gör livet lite extra härligt. Idag firar vi kiddos namnsdags och vår katt Zoés 1årsdag. Tårta och tonfisk, härlig kombo 😊