Morgonkaffe och oumph

Ljuva morgon när man kan sitta med kaffe och tidning en stund. Om än bara 10 minuter, tacksamt som småbarnsförälder. Bläddrar mig genom ToppHälsa fram till pulled oumpf! Tycker jag brukar vara tidig med nyheter men den här vegetariska godingen har jag missat. Mums? 

Annonser

Nytt träningsfokus

Efter en höst som gått i förkylningarnas tecken har vi nu tagit oss till andra sidan (peppar, peppar). Var hos kiropraktorn härom dagen och fick en ny kropp kändes det som. Det bästa var att träffa en professionell som kunde känna lite på magmusklerna och hur det låg till med diastasen. Hört att det tar längre tid vid snitt för de inre musklerna att dra ihop sig. Tack och lov har mamma mage och andra magövningar hjälpt massor. Det var som värst mitt på magen under naveln och där var det knappt två fingerbreddar. Upptill bara en, sen hon gav mig godkänt att köra lite andra magövningar, men tänka på att fortsätta jobba ihop den inre muskulaturen fullt. Efter det blev jag pepp, gick hem med massa energi och lust att lägga upp ett bra och nytt träningsupplägg. Min starka friska kroppen återvänder sakta men säkert. Mer sakta känns det just nu, men tålamod, tålamod, långa promenader och kaffe 🙂 plus massa bra mat så klart! 

Minivacay

En liten tripp till Skåne förgyllde höstlovet detta år. Det mindre roliga var en tripp till Lunds lasarett då kiddo hade megaförkylning så han knappt kunde andas. De var sjukt proffsiga i alla fall och hjälpte honom snabbt. Nu sitter vi i bilen på väg hem och är glada att vi kommit iväg med kids och packning, inte direkt det enklaste att åka med två kids, och då är det packningen jag syftar på. Bilen är toooootalt fullproppad. Jesus! 

Hormoner i omlopp

Det svänger i känslolivet just nu. Glad ena dagen och nere andra dagen. Undrar om det är hormoner som spelar mycket spratt. Den nyinsatta p-staven? Amningshormoner fortfarande? Sviter efter den tuffa graviditeten som börjar smyga fram? Oklar men är vaksam när jag inte känner igen mig själv fullt ut.

Hade en toppenfin lördag hos systeryster. Attans vilken fin lägenheten hon har fått, etagelägenheter i storstan är nog ganska få förunnat. Hon hade köpt lyxigt fika till mig som pausat på sockret ett tag. Plus att min gamla IBS-mage börjar göra sig påmind igen efter en graviditespaus. Sjukt goda dadelbollar var det i alla fall, den ena doppad i kakao och den andra i kardemumma. Väckte en gammal kardemummakärlek till liv. Min fina far fick mini att somna med handtricket. Stella härjade glatt med K (som förövrigt absolut är syster och inte kusin). Jag och syster fick tid att prata både inredning och känsloliv. Älska att ha nån som känner en så väl att man kan variera så i samtalsämnena helt naturligt. 


Tisdagen har varit regnig och grå, men min lilla kärlek skrattar så mycket bara av att titta på mig. Det värmer mitt trötta hjärta. Hormonerna drar en u-sväng och det blir lite bättre. Kanske ska börja med att sova mer. Slopa det sena serietittandet. Sömnbrist kan ju göra vem som helat lite corny. 

Morgonfilter

Idag skulle jag behöva ett reellt morgonfilter. Kan dessvärre inte skylla på kiddo som sov slm en stock mellan 20-06.30. Nej Netflix är boven! Tiden att titta på serier existerar ju inte förrän efter kl 21 typ. Och jag har sjukligt lätt att utveckla serieberoenden ”bara ett till, bara ett till..”. Så nu knarkar jag The Affair som är lite mer spännande än sömn för tillfället. 

Det magiska ordet förlåt

Med en 3-åring blir det många förlåt. Hon arbetar hårt med att hantera sina impulser och känslor, så ibland ryker grejer i backen och tonläget går i taket. Sen blir hon ångerfull och övar på det här med förlåt. Jag kan ju inte vara sämre så häromdan när jag tjafsat med mannen bakade jag och kiddo en förlåtmigtårta. Hon är ofta på mammas sida så försöker förklara att nu var mamma dum mot pappa och då bör man säga förlåt, vara snäll eller rätt och slätt baka en liten förlåtmigtårta. Alla borde vi öva på att säga förlåt mer än med bara ord ibland. Kiddo var så klart helnöjd men mest över sötman, så nästa gång kanske vi gör det på nåt annat sätt än tårta. 

På rastlösa ben

Restless legs, ett jäkla efterpreggoskit som är hemskt att dras med. Hade det förra graviditeten, men inte alls i denna hemska grad. Då var det som det låter, rastlösa ben som mådde bättre av rörelse och stretching men jag kunde ligga kvar i sängen om nätterna. Nu har jag inte bara haft i benen utan även i ena armen, och vissa nätter är det så fruktansvärt att jag inte kan ligga stilla mer än 2 sekunder. Så jag vandrar och lider. Ibland nära att hugga av både ben och armar. Fruktansvärt alltså! Tack och lov visade det sig att jag låg lågt på järn och d-vitamin så förhoppningarna är att tillskott kommer hjälpa till. Tydligen behöver man inte ha en direkt järnbrist men besvären kan avhjälpas med järntillskott ändå. Så hoppas hoppas. Det räcker tydligen inte med graviditetsbesvär,  nu är det efterpreggogrejer också. Vanliga värktabletter hjälper inte ens en uns men citodon har underlättat avsevärt de värsta nätterna. Tydligen är det nån läbbig medicin mot Parkinson som är allra bäst men biverkningarna lät så galet läskiga. Klaga, klaga, klaga, men ibland måste man väl få göra det också. Ut med skiten och in med hopp. Och det är faktiskt lite bättre nu än för några veckor sedan. Så hopp hopp hopp 🙏 och långa sköna promenader med min groda innanför jackan.